Det var länge sedan jag skrev här. Jag och marsvinen har levt våra liv i stillhet, nästan tagit livet förgivet. Lycka är något som vi alla försöker finna i våra liv. Lyckan är svår att fånga, den kan infinna sig i ett kort andetag för att försvinna med nästa. Lyckan är inget väsen som du kan låsa in i din kropp. Lyckan vill inte infinna sig i brustna hjärtan eller svarta själar.
De vi håller kära kan försvinna, och vi tillåts inte alltid att följa med. Vi skulle kunna hålla upp solen och räkna himlens stjärnor för att de skulle komma tillbaka.

Igår fick min Engel vingar och flög mot den blå himlen. Jag höll henne i min famn när hon tog sina sista andetag. Hon har alltid haft osynliga vingar, min lilla älskade, och nu kunde hon lätta från marken.

Lilla älskade som lidit av sjukdom.

Lilla älskade som inte kunde berätta.

Lilla älskade som ingen kunde hjälpa. 

Lilla älskade som tynade bort mer och mer.

Lilla älskade som var mitt hjärta och min själ. 

Engel och jag hade ett speciellt band, som fanns mellan oss båda. Jag ser henne inte längre i andra änden, men bandet kommer alltid att finnas kvar. Jag hoppas och tror att alla djurägare känner detta band någon gång under sina liv.

Engel föddes här hemma hos mig, hennes mamma kom hit dräktig. Hon uppvisade aldrig den rädsla som de andra gjorde, när hon bara var dagar gammal hade vi redan känt varandra i en evighet. 

Hennes livsglädje hade räckt till hela världen, den hade tagit sig genom alla vatten och över jordens berg. 

"Lovar du på Engel?" sa jag ibland till min fina Joakim. Ingen kunde ljuga för Engel. 

De som inte förstår hur man kan ha sådana känslor för ett djur, ett marsvin, tycker jag synd om. De har missat något utav det finaste som livet har att erbjuda. Ett band mellan två individer som inte kan prata med varandra, men som ändå förstår varandra och kan läsa varandra som öppna böcker. 

De som inte förstår behöver jag inte ha i mitt liv. Jag ger inte mitt band till många människor, och de som ger sitt till mig håller jag oftast inte fast vid. Jag känner inget behov av att ha många människor i mitt liv. Djur, till skillnad från människor, kräver inte svar, handlingar eller känslor som jag inte kan ge.

Engel har lärt mig mycket om livet.

Hon har fått mig att förstå att solen kan skina även under de mörkaste dagar.

Hon har fått mig att förstå att livet egentligen inte är så komplicerat, vi bestämmer själva hur vi ska leva och vi avgör själva vilken väg vi ska ta.

Hon har fått mig att känna ofantligt mycket kärlek och omsorg, som jag nog inte kommer att uppleva igen förens den dag jag får ett eget barn.

Slutligen har hon lärt mig vad äkta sorg innebär, hur det känns när en själ lyfter från ens knä, hur det känns att stoppa någon man älskar i en låda i marken.

Engel, jag kommer fortsätta viska till dig hur mycket jag äskar dig.

Jag kommer fortsätta säga godnatt till dig innan jag somnar. 

Jag kommer fortsätta fyllas med värme och kärlek då jag tänker på dig.

Jag kommer fortsätta bevara dig i mitt hjärta och se dig som en del av mitt liv.

Jag hoppas kunna finna lyckan åter en gång.

Tryggare kan ingen vara.

Att jag brinner för ämnet Omplacering och djurens välmående hoppas jag har framgått väl här i min blogg. 

Nu har jag startat ett forum i ämnet: http://omplacering.ifokus.se/

Jag hoppas att forumet ska kunna utvecklas till en plats där djurälskande personer i alla åldrar samlas för att diskutera, hjälpa och stötta varandra - allt för djurens bästa. 

Om ett djur, tack vare sajten, får en ny chans i livet genom en medlem som är villig att ta det i sin vård, om en person lyckas få hjälp och stöd på sajten som i sin tur förbättrar livskvaliteten för dennes djur - då har jag lyckats med allt arbete jag lagt ned.

Hoppas att vi ses på forumet. :-)

Välkommna till http://omplacering.ifokus.se/

Det finns inget så tröstande som ett marsvin som pussar en på handen med sin lilla tunga. Det finns inget så lugnande som att borra ned ansiktet en riktigt lurvig marsvinspäls. Det finns inget som kan ge en sådan själslycka som marsvin som studsar omkring som popcorn, överlyckliga över att komma ut på golvet eller gräset. Det finns inget ljuvligare ljud än marsvin som försöker skynda på maten genom gälla skrik. Det finns inget så älskvärt som marsvin. 

Jag har varit marsvinsägare i 1,5 års tid. Att skaffa marsvin är ett av de bästa besluten jag hittills gjort i mitt liv. 
Ett marsvinsägande blir vad man gör det till. De första månaderna av mitt marsvinsägande bodde marsvinen i en gallerbur på fleeceunderlag. I gallerburen kändes marsvinen som fångar samtidigt som fleecefilten behövdes rengöras dagligen. När jag i somras byggde bokhylleburen (som är ca 200x80 cm) kändes marsvinsägandet helt annorlunda. Marsvinen lever friare, de har en större boyta som släpper in mer ljus och luft. 

Dina marsvins liv och ditt marsvinsägare blir vad du gör det till. Dina marsvin lever under de förutsättningar som du ger dem och beter sig därefter. Marsvin är inga tråkiga eller skygga djur, upplever du dina marsvin som otrygga, tråkiga eller rädda är det du som brustit i ditt marsvinsägande. Förtroende och pålitlighet från ett djur är inget som kan tas förgivet, utan är något som förtjänas och gradvis byggs upp. 

Ett marsvin lägger sitt liv i dina händer. Det är du som ger det föda och vatten, värme, kärlek och alla livsnödvändiga ting. Under hela dess liv har du ett otroligt stort ansvar.
Tänk dig för - inte bara en eller två gånger - innan du väljer att ta ansvar för och bevara ett liv. Ett marsvin, djur överhuvud taget, är inga slit och släng varor som du med gott samvete kan sälja iväg när de inte passar in i din vardag längre. Ett liv, en levande varelse, är inget man tröttnar på om man är en ansvarsfull djurägare.  

Ibland kan jag kolla in i lilla Engels ljusrosa ögon och se hela världen speglas i dem. Hon känner till mina största hemligheter, och jag vet att hon kommer att bevara dem i tystnad som sin heligaste skatt. Som tack har jag lovat att älska henne livet ut och fortfarande minnas henne den dag vi möts på regnbågsbron. 

Nu har jag haft en klipp & fix dag med marsvinen. Mina 3 långhårstöser skulle få både päls och klor klippta medan korthåriga Mirra glatt nöjde sig med att endast få klorna klippta. Engel kommer inte alltid överens med sin päls, hon kissar lätt ner sig och är en riktig tovmagnet! Det resulterade i att hon fick en riktigt cool och hipp kortfrilla.

Nä, marsvinsfrisör är nog ingen titel jag bör åta mig, eller? ;-)

Förövrigt firade Mirra och Engel gemensam födelsedag i söndags! Hipp, hipp Hurra! Engel är min minsting och fyllde 1 år. Dock gjorde hennes födelsedag henne ingen rättvisa, hon är minsann inte vuxen - hon är alltid min lilla bebis! Det känns som om det var igår Engel oväntat kom till jorden när mamma ringde till mig och sade att det var en liten vitt lurvboll i buren vilket resulterade i jag satte mig på tåget och skakade av nervositet. 

Engel 1 månad gammal.

Vi vet inte Mirras exakta födelsedatum men hennes gammelmatte tippade på att hon var född i mars. Därför var det passande att fira henne samtidigt som Engel. :-) Mirra fyllde 2 år och är äldst av mina tjejer! Mirra är nog det mysigaste marsvin jag någonsin träffat, hon är en riktig pussgurka! Hennes pussoffer blir oftast Joakim, han får pussar på både fingrar, näsa och mun medan jag får en liten fjutt puss på fingret ibland - om jag har tur. ;-) Det märks vem det är som skämmer bort mina små flickor!

För 2 veckor sedan flyttade Miku till sitt nya hem hos en jätte trevlig tjej. Där ska hon bo med marsvinet Djingla (jag kan inte sluta oja mig över det otroligt gulliga namnet!) som bott ensam sedan hennes förra kompis hastigt gick bort. 

Det kändes jätte bra att agera omplaceringshem åt Miku samtidigt som det var sorgligt att behöva lämna bort henne. Nu har mina drömmar om att öppna ett eget omplaceringshem stärkts ytterligare - det är verkligen något som jag vill!

Jag brukar komma på mig själv med att sitta och drömma om småsaker gällande verksamheten. Hur ska hemsidan se ut? Vad ska jag ha för burar?   Förmodligen är det några år tills drömmen slår in och förhoppningsvis kommer jag bli mer och mer engagerad.

Igår anmälde jag förövrigt Chokladfabriken's Mundungus och Chester till utställningen i Kungsgården. Jag längtar och är otroligt taggad! Det var länge sen sist eftersom att vi fick lov att ställa in Västerås. 

Hälsningar Tina & Marsvinen :-)

I söndags fick jag hem den här söta marsvinstjejen för tillfälligt boende. Hennes förra ägare kände att hon inte hade tillräckligt med tid för sitt marsvin, därför erbjöd jag mig att agera omplaceringshem åt henne. 

Jag har gett henne namnet Miku, som på japanska betyder "beautiful, sky, long time, future". Jag gav henne det namnet som en tolkning av att hon nu har en fin framtid framför sig. :-)

Hon är en otroligt söt liten virvelkorsning, hon är också semilånghår, vilket betyder att hon har lång päls på bakdelen och kort där fram. Hennes färg är goldenagouti. I nacken har hon två "rosetter" som placerats nära varandra, dessa skulle kunna misstas för crestar. Detta är inte det enda som är speciellt på Miku, på båda baktassarna har hon fyra tår/klor där det egentligen bara ska sitta tre. Detta är inget som hon lider av, det blir bara lite extra jobb vid kloklippningen. ;-)

Miku är drygt 1 år gammal och är köpt på en djuraffär. Hon har bott ensam ända sedan hon flyttade från djuraffären. Imorgon planerar jag att sätta ihop henne med mina egna 4 tjejer i deras bokhyllebur. Där får hon bo tills det rätta hemmet dyker upp.

Hon är otroligt sprallig och nyfiken, både i famnen och i buren. På kvällar/nätter brukar hon leka racerbil och busa runt i hängmattan. Dock är hon fortfarande lite ängslig och försiktig av sig, vilket är förståeligt då hon bara bott här i 3 dagar. 

Jag har fäst mig väldigt mycket vid henne efter bara 3 dagar. Vem vill inte ha en så söt och speciell tjej? :-) Jag skulle hemskt gärna behålla henne, men det tillåter tyvärr inte mina föräldrar.

Se så söt hon är!   

Mirra är en stolt tjej som gärna visar upp sina olika färdigheter.
Här ger hon en snabbkurs i livets största nödvändigheter. 

Mest av allt gillar Mirra att slappa. Här visar hon hur man vilar med stil, redigt utsträckt med en huvudkudde - det är ett härligt marsvinsliv!

När Mirra inte vilar så äter hon gärna. Matte tycker dock att hon börjar bli lite väl rund om magen, vilket ibland resulterar i att hon får jobba för maten. 
Här visar Mirra  upp sitt otroliga stå-trick medan de andra tjejerna avundsjukt ser på. 

Vatten är en nödvändighet för alla levande ting. Här visar Mirra upp sin bästa drickmetod som går ut på att kombinera stora mängden vatten med kort tid för att så snabbt som möjligt kunna återgå till det vanliga slappandet.